Skynda till min hjälp!

I Psaltaren finns en ständigt återkommande bön, den bön som uppstiger ur en troendes hjärta när frestelser och synd plågar. Den kristne känner att han är omgiven av snaror (Ps 38:13) och nät (Ps 31:5) och kan ibland sakna allt hopp om frälsning. Det är i dessa stunder som de troende har utropat och än idag gör det: Herre, skynda till min hjälp! Kung David bad denna bön ofta. Han kände det onda såväl inom sig som utanför sig. Han visste att det var bråttom och han ropar, om och om igen: Herre, skynda! (Ps 70:2), Herre dröj inte! (Ps 70:6), Skynda till mig! (Ps 141:1), Skynda till min räddning! (Ps 31:3), Skynda till min hjälp! (Ps 38:3).

Hjälpen är inte långt borta från den som ropar till Gud om hjälp. Han har lovat: Det skall ske att innan de ropar skall jag svara, medan de ännu talar skall jag höra (Jes 65:24).

Gud vet hur det är att vara människa. Han var frestad i allt liksom vi, dock utan synd står det i Hebréerbrevet 4:15. Han vill frälsa sina barn från synd, död och djävulen.

Hos honom finns det hjälp. Ropa till honom.

Herre, skynda till min hjälp! (Ps 40:14)