Önskar du ibland att du var annorlunda?

"Tänk om jag kunde vara lika social som hon är - hon har ju så lätt för att prata med alla och bli omtyckt av alla". 

"Å, om jag kunde bli lika bra på att planera och få saker gjort som han"

"Varför är inte jag lika impulsiv och spontan som den eller den…"

"Aaaah, om jag bara hade varit varit på ett annat sätt - då hade folk tyckt bättre om mig!"

Ofta vill vi förändra andra, och andra vill förändra oss. Men kan man då inte förändras? Och bör man inte förändras om man har vissa dåliga egenskaper? 

För det första: vi är skapade av en otrolig, sagolik, mäktig, klok och fullständigt ojämförbar konstnär. Gud. "Jag tackar dig Gud för att jag är så underbart skapad" (Ps.139:14). Därför är vi alla underbara. DU är underbar!

För det andra: vi är skapade och formade till olika individer. Gud har skapat oss med olika personligheter, egenheter och egenskaper. Vissa saker kan vi förändra. Andra saker är svårare att förändra. Personligen tror jag att vi alla under ytan har en uppsättning egenskaper som tillkommit av gener och vår uppväxt - och dessa egenskaper definierar vilka vi är. Vissa kan vara mer eftertänksamma - andra mer spontana. Vissa kan ha ett stort socialt behov - andra ett stort behov av att vara ensamma. Vissa ser mer logiskt på tillvaron, andra förlitar sig mer på magkänslan. Inget av detta är fel. Bara olika.

För det tredje: vi har alla vissa egenskaper vi inte borde ha. "Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag" (Rom 7:15). Vi säger saker vi inte borde. Vi tycker saker vi inte borde. Vi sårar och blir sårade.

Så hur kan vi bli av med dessa negativa egenskaper? Först måste vi inse att Gud älskar oss, trots våra brister. Det är inte okej att vi sårar andra, ja, att vi faktiskt sårar Gud. Men han förlåter oss. När denna kärlek översköljer oss kan vi få kraft att bli bättre människor.

Det handlar alltså inte om att bli mer social, mer strukturerad, att bli mer som den eller den personen... det handlar om att vi låter Guds godhet genomströmma våra liv, så att vi kan våga vara som vi är! På många sätt är vi olika - men vi är lika älskade och förlåtna av vår Gud!

/AF

Du kan kontakta denna bloggare direkt via mejl här!

”Not a sinner nor a saint!”

Säga vad man vill om Alcazars musik, men just denna låt har en väldigt viktig poäng. Det är väldigt vanligt att man hör just detta självreflekterande påstående från människor. ”Det är ju mänskligt att fela”, ”jag är ju inte perfekt, men så dålig är jag ändå inte heller!”, eller kanske till och med att de som Alcazar säger; ”jag är ingen syndare, men inte heller något helgon.”

Men vad är då synd? Det är många som har svårt för tanken på synd. Att något ska vara moraliskt fel trots att det inte skadar någon. Kanske är det till och med njutbart inte bara för en själv utan även för andra? Hur kan det då vara fel, speciellt om ingen annan vet om det? Eller att sätta sig själv i första hand före andra som man inte känner? Det är väl inget fel med det?

Hur kan någon som verkligen gör sitt bästa för att leva ett hederligt liv; är miljömedveten, behandlar alla människor med respekt, inte stjäl eller ljuger, inte säger ett oärligt ord och vars hjärta smärtar när denne hör om krig, svält och orättvisor, vara en syndare?!

Det går ju inte ihop.

Det är ju mänskligt att fela. Det stämmer: det är mänskligt att fela! Alla felar! Och att fela är att synda. Dessa ord är synonymer. Just därför är alla människor syndare! Därför är även den mest oklanderliga och till synes perfekta människan du känner en syndare.

Den logiska slutsatsen är ju att Gud i så fall inte borde släppa in någon alls till himlen. Det stämmer. Gud släpper inte in någon i himlen som vill komma in på grund av det "oklanderliga" liv de levt.

Stort MEN: Gud VILL ha oss hos sig i himlen och lät sin son ta straffet som vi förtjänade. Jesus felade inte. Jesus levde ett helt felfritt och oklanderligt liv i vårt ställe. Dessutom dog Jesus en förnedrande och skamfull död på korset och tog det straff som vi skulle ha fått för det vi har felat mot Gud.

”Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen." - Joh 6:40

/ER

Du kan kontakta denna bloggare direkt via mejl här!

Astrid Lindgren ljuger!

Ofta hör jag människor säga; "Han var en god människa, han har det säkert bra där han är nu" eller "Hon har jobbat hårt i hela sitt liv, nu får hon äntligen vila i himlen", när någon närstående dött. Jag måste tyvärr meddela att ni har blivit förda bakom ljuset, detta stämmer inte!
"Vad stämmer inte? Är mamma inte i himlen?" Nja, det kan jag inte svara på, endast Gud ser tron i våra hjärtan, men vad jag däremot vet är att om hon enbart har hårt jobb och goda gärningar i bagaget så är hon någon helt annanstans än i himlen.

Var kommer då denna villfarelse ifrån, att ett hårt jobb och en vänlig uppsyn leder till himlen?

Dels tror jag att vi har djupt inpräntat i oss, att hårt jobb lönar sig, vem av oss har tex. inte sjungit Astrid Lindgrens "Fattig bonddräng" som barn? I denna sång, får vi höra om drängen som får komma in i himlen just på grund av sitt hårda slit.
"Men, då säger Herren: Fattig bonddräng, kom hit.
Jag har sett din strävan och ditt eviga slit.
Därför, fattig bonddräng, är Du välkommen här.
Därför, fattig bonddräng, skall Du vara mig när."

Astrid kunde dock inte ha mer fel...

Jag tror också att många människor har en bestämd uppfattning om vem Gud är. Ända sen barnsben har man fått höra att Gud är god, och inte kan väl en god Gud döma "snälla" människor till helvetet, eller? Gud är god, jag håller med dig till 100%!

Men varför döms då "snälla" och hårt arbetande människor i så fall till helvetet?

Jag ska inte hålla er på halster längre utan kortfattat redogöra för hur det ligger till med oss och himlen:
Gud kräver att vi ska vara perfekta "Ni skall vara heliga, ty jag är helig." (1 Petr 1:16), detta klarar vi dock inte vilket medför att alla människor är värda döden och helvetet "Alla har syndat" (Rom 3:23) och "syndens lön är döden" (Rom 6:23). För att rädda oss sände Gud sin Son för att dö för våra synder "All vår skuld lade Herren på honom" (Jes 53:6). "Se Guds lamm som tar bort världens synd" (Joh 1:29). Detta är en Guds gåva som vi fått av nåd, helt utan egen förtjänst och hårt arbete. "Han frälste oss inte för rättfärdiga gärningar som vi gjort" (Tit 3:5) , Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det" (Ef 2:8). Denna gåva skänks alltså till oss genom tron, som i sin tur även den är en gåva "Alltså kommer tron av predikan, och predikan i kraft av Kristi ord" (Rom 10:17)

Vi kommer alltså inte till himlen pga. goda gärningar och hårt slit, vi kan verkligen inte göra någonting av oss själva, inte ens tro! Gud är dock så obeskrivligt god att Han offrade sin enfödde Son till hela världens frälsning!

Ps. Goda gärningar gör ingen till en kristen, men en kristen gör goda gärningar. Ds.

/EE

Du kan kontaktade denna bloggare direkt via mejl här!

Så du tror att Gud finns...men vad har du för bevis?!? Del II

Många människor medger att det skulle kunna finnas en Gud, vem den Guden är vet de i regel inte, ofta väljer de dessutom att begränsa honom till en avlägsen positiv kraft.

Dessa människor är vad man brukar kalla för agnostiker, och utgör en stor del av alla människor. De hävdar att man inte kan veta om det finns en Gud, eller ha någon kunskap om densamme. 

Men är det verkligen så? Kan vi inte veta att det finns en Gud? Och om vi nu kan det, vad vet vi så fall om honom?

Samvetet som jag tidigare beskrivit är ett av bevisen för att det finns en Gud. Det andra beviset har vi i naturen, allting runt omkring oss kan omöjligtvis ha uppstått av en slump. Evolutionister bruka säga att allting kom till genom en stor explosion för x-miljarder år sedan. Innan explosionen, var universum samlat i en enda punkt, i en singularitet. Men om man nu väljer att tro på denna teori, var kom i så fall singulariteten ifrån? Nej, vår värld förutsätter en skapare!

Stanna upp en stund, titta på naturen, allt ifrån den minsta blomman till det högsta av berg, se på artrikedomen, titta på dina medmänniskor, allting fullständigt skriker ut att det finns en skapare.

”Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk.” (Ps 19:2) Men vad säger då skapelsen om sin skapare? Det första är att han är oerhört mäktig och uppfinningsrik. Det andra är att han är god som har gett oss så mycket skönhet i vår omvärld, och att han dessutom låter oss leva och använda oss av hans fantastiska skapelse. Det tredje skapelsen säger är att vi har en närvarande Gud som alltjämt uppehåller sin skapelse.

Samvetet och skapelsen är vad man brukar kalla för den naturliga Gudskunskapen, det vill säga vad alla människor kan veta om Gud. Denna kunskap talar med all önskvärd tydlighet om Guds existens och hans makt, däremot säger den inte ett ord om vem han är och vad han gjort för oss. För att få reda på detta måste vi vända oss till Hans ord i Bibeln: "…Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. " Joh (14:6)

"Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv." (Joh 3:16)

"5 Han frälste oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan på grund av sin barmhärtighet" (Tit 3:5)

/EE

Du kan kontaktade denna bloggare direkt via mejl här!

Så du tror att Gud finns...men vad har du för bevis?!? Del I

Vi lever i ett samhälle där våld, hat och övergrepp är vardag. Det går inte en dag utan att vi får höra och läsa om krig, våldtäkter, splittrade familjer, svältande barn och ond bråd död.

Merparten av alla människor har dock en inneboende känsla för vad som är rätt och fel, en känsla som hindrar oss från att döda och som gör att det känns fel att bruka våld mot och såra våra medmänniskor. Varför är det så? 

Var kommer denna känsla ifrån?

Arv, uppfostran och samhällets regler och lagar skulle de allra flesta säga, något som enligt mig också säkert har en stor inverkan. Jag tror emellertid att alla människor föds med denna inneboende känsla för vad som är rätt och fel.

Känslan kan liknas vid en batteridriven varningsklocka som varnar oss då vi gör något som är fel vilket vi förstås gör dagligen, och dagligen ljuder också varningsklockan.

Vi kan välja att lyssna på klockan, men vi kan också välja att ignorera den, trycka på snooze och vandra vidare. 

Klockan fortsätter dock att ringa och om vi ignorerat den tillräckligt länge så tar batteriet slut och klockan slutar att ringa.

Denna varningsklocka är vad kristna brukar kalla för samvetet och Bibeln beskriver det som lagen i våra hjärtan. ”14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem.” (Rom 2:14-15)

Samvetet har i huvudsak två funktioner: Det ena är att det är just lagen skriven i våra hjärtan, dess andra funktion är att samvetets blotta existens vittnar om att det måste finnas en installatör av denna vår själs varningsklocka.  

...fortsättning följer...

/EE

Du kan kontakta denna bloggare direkt via mejl här!

Allt är meningslöst!

Jag ligger i hängmattan och njuter. Fiskmåsarna dyker efter småfisk och molnen ligger glest spridda på den ljusblå himlen. Och jag tänker – vilken underbar värld! Frank Sinatras klassiska låt ”What a wonderful world” gnolar i mitt huvud. Helt underbart. Det är nog ingen som inte skulle hålla med mig om detta om de var här med mig just nu. 

Men, vad säger mig att det är underbart? Vad gör att jag ser skönhet? Vad har jag för belägg för att det finns något som är vackert? Den konsekvente evolutionisten och ateisten borde tycka att alla dessa mjuka värden endast består av kemiska processer. Skönhet, glädje, kärlek, empati – kemi! Som evolutionist har man inget belägg för något av dessa mjuka värden har ett mervärde än just KEMI. Men ändå känner, upplever och agerar man efter dem.

Men, jag vet att de flesta inte är konsekventa evolutionister. 

Kanske tänker man helt enkelt inte så mycket på vad ens tro har för konsekvenser?

Att tro att världen tillkommit genom en slump, helt utan någon tanke och syfte, att allt i vårt huvud endast är kemiska processer, att vi endast lever för att reproducera oss - får konsekvenser! Den konsekventa evolutionisten och ateisten ser ingen mening med livet. Det vore ju oförenligt med den ateistiska världsbilden.

Den konsekvente ateisten Nietzsche drog den enda logiska slutsatsen av den ateistiska övertygelsen: allt är meningslöst. Även om jag tycker det är tragiskt så förtjänar Nietzsche en eloge för sitt konsekventa tänkande.

Jag skulle vilja utmana dig med några frågor att begrunda:
- Vad grundar du ditt liv på?
- Vad har du för orsaker att tro som du gör?
- Vad får din tro för konsekvenser?
- Är DU konsekvent i din livsfilosofi?

Under tiden du funderar så tänker jag njuta av den underbara värld som Gud har skapat och som ger mig orsak att ge sådant som glädje, kärlek, sorg, skönhet, musik och mening en djupare innebörd än endast slumpmässiga kemiska processer.

/ER

Du kan kontakta denna bloggare direkt via mejl här!