Säga
vad man vill om Alcazars musik, men just denna låt har en väldigt
viktig poäng. Det är väldigt vanligt att man hör just detta
självreflekterande påstående från människor. ”Det är ju
mänskligt att fela”, ”jag är ju inte perfekt, men så
dålig är jag ändå inte heller!”, eller kanske till och med
att de som Alcazar säger; ”jag är ingen syndare, men inte
heller något helgon.”
Men vad är då synd? Det är många som har svårt för tanken på synd. Att något ska vara moraliskt fel trots att det inte skadar någon. Kanske är det till och med njutbart inte bara för en själv utan även för andra? Hur kan det då vara fel, speciellt om ingen annan vet om det? Eller att sätta sig själv i första hand före andra som man inte känner? Det är väl inget fel med det?
Hur kan någon som verkligen gör sitt bästa för att leva ett hederligt liv; är miljömedveten, behandlar alla människor med respekt, inte stjäl eller ljuger, inte säger ett oärligt ord och vars hjärta smärtar när denne hör om krig, svält och orättvisor, vara en syndare?!
Men vad är då synd? Det är många som har svårt för tanken på synd. Att något ska vara moraliskt fel trots att det inte skadar någon. Kanske är det till och med njutbart inte bara för en själv utan även för andra? Hur kan det då vara fel, speciellt om ingen annan vet om det? Eller att sätta sig själv i första hand före andra som man inte känner? Det är väl inget fel med det?
Hur kan någon som verkligen gör sitt bästa för att leva ett hederligt liv; är miljömedveten, behandlar alla människor med respekt, inte stjäl eller ljuger, inte säger ett oärligt ord och vars hjärta smärtar när denne hör om krig, svält och orättvisor, vara en syndare?!
Det går ju inte ihop.
Det är ju mänskligt att fela. Det stämmer: det är mänskligt att fela! Alla felar! Och att fela är att synda. Dessa ord är synonymer. Just därför är alla människor syndare! Därför är även den mest oklanderliga och till synes perfekta människan du känner en syndare.
Den logiska slutsatsen är ju att Gud i så fall inte borde släppa in någon alls till himlen. Det stämmer. Gud släpper inte in någon i himlen som vill komma in på grund av det "oklanderliga" liv de levt.
Stort MEN: Gud VILL ha oss hos sig i himlen och lät sin son ta straffet som vi förtjänade. Jesus felade inte. Jesus levde ett helt felfritt och oklanderligt liv i vårt ställe. Dessutom dog Jesus en förnedrande och skamfull död på korset och tog det straff som vi skulle ha fått för det vi har felat mot Gud.
”Ty
detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på
honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den
yttersta dagen." - Joh 6:40
/ER
Du kan kontakta denna bloggare direkt via mejl här!
Inlägg
Superbra inlägg!
SvaraRaderaDet är nästan så att jag vill reagera på att den kärleken är för stor, för omfattande. Det innebär ju faktiskt att även den värsta av de värsta kan komma till himlen. Likt en rättegång så frias både den godissnattande pensionären och den massmördande våldtäktsmannen endast av nåd. Men, det är ju faktiskt så att när man brutit mot minsta lilla i Guds lag så har man brutit mot allt. Samtidigt som det är hemskt att veta att man är syndare, så kan man vila tryggt i vetskapen att vi inte kan göra något för att förtjäna himlen och att Jesus har gjort allt för oss.
SvaraRaderaHej! Jag vill kommentera om "frälsning".
SvaraRaderaJa, alla människor har gjort det som är fel och brutit mot Skaparens Instruktioner. Således är alla människor i behov av Skaparens förlåtelse.
Hur man ska leva för att möjliggöra så att Skaparen i Hans nåd förser med Sin förlåtelse står det om i den judiska Bibeln och undervisades också av första århundradets Ribi Yehoshua [1] - från Nasaret. Hans namn förvrängdes sedan till Jesus.
Den judiska Bibeln – t.ex. ”Hesekiel” 18 utlovar att Skaparen i Sin nåd ska ge Sin förlåtelse till dem och endast dem som gör sitt uppriktigaste att hålla direktiven i ”Moseböckerna”.
Skaparen kan inte ljuga och ändras inte, såsom det står skrivet i Malakhi 3:6 i den judiska Bibeln!
Ribi Yehoshua – Messias - levde och praktiserade direktiven i ”Moseböckerna” med ett uppriktigt hjärta, han dog oskyldig och blev ett offer. På grund av detta kan den perfekta Skaparen ge Sin förlåtelse för de tillkortakommanden (i att hålla direktiven i ”Moseböckerna”) hos alla de som gör sitt yttersta i att följa Skaparens direktiv i ”Moseböckerna” (i enlighet med vad som står i ”Hesekiel” kapitel 18 (på hebreiska)) i den judiska Bibeln; samt hos dem som har medvetet brutit mot ett direktiv i ”Moseböckerna” - t.ex. brutit mot förbudet att äta fläsk - och upphör med sin överträdelse och istället börjar göra sitt bästa att praktisera alla direktiv i Moseböckerna icke-selektivt till det bästa av sin förmåga.
Det som står i den judiska Bibeln och det som första århundradets Ribi [Ribi var hans titel] Yehoshua –Messias- från Nasaret undervisade strider således mot den kristna frälsningssynen förespråkad på denna blogg.
Att leva på det ovan beskrivna sättet ända tills man dör implicerar att den perfekte Skaparen kommer att fortsätta att ge Sin förlåtelse under hela ens liv, vilket kommer att innebära en fortsatt relation med Honom, vilket leder till himmelriket. Emedan att inte leva på det ovan beskrivna sättet, inte leder till himmelriket enligt Hesekiel kapitel 18 och enligt Ribi Yehoshuas – Messias –
undervisning.
Noter:
1.http://www.netzarim.co.il/Shared/HistJes.htm
@Anders Branderud:
SvaraRaderaIntressanta tankar! En lite fråga bara, var i Hesekiel 18 står det att att Gud ska ge sin förlåtelse till "dem som gör sitt uppriktigaste".
När jag läser kapitlet tycker jag snarare Gud ter sig stenhård. Det räcker inte med att "göra sitt uppriktigaste". Om man "lyfter blicken till avgudar, bedriver vidriga ting" - då är man körd så att säga. Och vem gör sig inte avgudar? TV:n kan vara en avgud. Pengar. Och hur många älskar inte sin hustru eller man mer än Gud?
Om man läser det, hur kan man någonsin vara säker på att man gör tillräckligt?
Om man istället ser Hesekiel 18 i ljuset av Guds löften, blir det snarare att vi får leva pga av Guds löften, och när vi fruktar och älskar Gud - då kommer vi att göra det goda som det står om in Hes 18. Därför är dessa goda gärningar ett tecken på att vi förlitar oss på Guds löften.
"Och Abram trodde på HERREN, och han räknade honom det till rättfärdighet" 1Mos15:6
"Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull" Jes 1:18
Andreas,
SvaraRadera"Intressanta tankar! En lite fråga bara, "
Okej, vad roligt att du tycker det!
Jesaja 1:17 kräver att man gör mishpat för att få del av Skaparens förlåtelse i Hans nåd. Definitionen
av det ordet finns på www.netzarim.co.il ; Glossaries; "Mishpat"
Svara om Abraham: http://bloganders.blogspot.com/2010/07/om-avraham-abraham-och-rattfardighet.html
Göra sitt bästa -- 5 Mosebok 6:4-9; "Hesekiel" 1:17, "Jesaja" 1:17-18 m.fl.
” Och hur många älskar inte sin hustru eller man mer än Gud?”
Ingen som gör sitt bästa att praktisera direktiven i ”Moseböckerna” älskar sin hutsru eller man mer än Skaparen.
” Och vem gör sig inte avgudar? TV:n kan vara en avgud.”
Inte jag.
Jag gör mitt bästa att följa Skaparens direktiv i ”Moseböckerna” icke-selektivt!
” Om man läser det, hur kan man någonsin vara säker på att man gör tillräckligt?”
Skaparen kräver att man gör sitt bästa! – se ovanstående verser. Det är inte omöjligt att göra sitt bästa!
” och när vi fruktar och älskar Gud - då kommer vi att göra det goda som det står om in Hes 18. ”
Jag följer Skaparens direktiv eftersom jag älskar Honom. Älska Honom---definitionen av att älska Skaparen finns i 5 Mosebok 6:4-9. Följa Hans bud!
@Anders: Du nämner att du måste följa direktiven i Moseböckerna icke-selektivt efter bästa möjliga förmåga. De gånger som du då faktiskt INTE har följt direktiven så menar du att du ändå inte haft möjlighet till detta på grund av din begränsade förmåga? MEN, hur kan du vara säker på att du vid dessa tillfällen faktiskt presterade efter din bästa förmåga? Guds Nåd består allt i vad DU gör. Det är DU som förtjänar Guds Nåd. DINA gärningar tar dig till himlen, inte något Gud har gjort för dig.
SvaraRaderaPå vilket sätt är det Nåd?? Eller existerar inte Guds nåd...?