onsdag 28 juli 2010

Visa dig Gud!



För många känns det fånigt att tro på den Gud som beskrivs i Bibeln. Där beskrivs han bla som allsmäktig, allvetande och som skaparen av både himmel och jord. Om nu Gud är så stor och så verklig, varför visar han sig inte bara? Framför allt om Gud nu vill att vi ska tro på honom! Många påstår att om Gud skulle göra något helt tokigt och fantastiskt som att kanske få bilar att sväva på E4:an och sedan ropa: ”Jag är Gud! Den Gud som det står om i Bibeln! Tro på mig!” - då skulle man ju tro på Gud, för då skulle det väl vara oundvikligt? 

Då skulle ju bevisen vara övertygande.

Om du sedan berättar om denna incident för andra, skulle dina vänner då tro att du talar sanning? Inte så troligt.

”Det tror jag när jag ser det!” säger vi när en vän påstår sådant som låter alldeles för otroligt. Vi kan inte ta varandra på ordet. Det duger inte. I nya testamentet så beskrivs en liknande incident med Jesu lärjunge Thomas (senare kallad Thomas Tvivlaren). Trots att Jesus under flera år förklarat för sina lärjungar vad som måste hända, så kunde inte Thomas tro att det var sant när det väl hände. Han behövde bevis. Han kunde inte ta varken Jesus eller andra vittnen på orden. Precis som vi ofta agerar – så agerade en av Jesus närmaste. Vi bör också komma ihåg det att Thomas varit med Jesus under flera år och bevittnat otaliga övernaturliga under som Jesus gjort.
Thomas kunde inte ta Gud och hans vittnen på orden. Han var tvungen känna spikhålen i Jesu händer och fötter. Först då kunde han tro att Jesus verkligen uppstått!

Till skillnad från vår ibland berättigade misstro till människors påståenden så kan vi ta Jesus på orden. Bibeln kan tas på allvar för det är Guds ord – inte människors. I Bibeln får vi möjlighet att läsa om just liknande incidenter som den på E4:an. Dessa vittnen är pålitliga. För den allra viktigaste incidenten i historien (Jesu död och uppståndelse) finns det dessutom FYRA samstämmande vittnesmål. 


Våga tro att det är sant, utan att se. Det förändrar allt.


Sedan sade han till Thomas: "Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!" Thomas svarade honom: "Min Herre och min Gud!" Jesus sade till honom: "Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser." Många andra tecken, som inte är nerskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.

Ur Johannesevangeliet, kapitel 20

/ER

Du kan kontakta denna bloggare direkt via mejl här!

tisdag 20 juli 2010

Liv efter döden?


Har du någon släkting eller bekant som dött? Tror du att han/hon är i himlen nu?

I dagens Sverige verkar de flesta ha hakat på den populära idén att vi bara består av kroppen. Och när kroppen är död, ja då finns vi inte mer. Vi upplever inget mer. Men när döden plötsligt blir något konkret, när någon närstående dör, då vill många tro att det i alla fall finns något efter döden. Någon sorts himmel. Försvarsmekanism säger vissa. Sanning säger jag.

Det är faktiskt mest logiskt att tro att det finns ett liv efter döden. Tänk såhär: vi lever maximalt 120 år i detta liv. Hur lång tid återstår, efter detta liv? Ja, döda kommer vi vara hur länge som helst - en evighet, inte sant?

Okej, så föreställ dig att du skulle spendera hela ditt liv med att förbereda dig på himlen. När du sedan dör infinner sig inte himlen - vad har du då förlorat? Ingenting, död är du ju likväl.
Men förställ dig det motsatta. Du lever hela livet på ett sätt som omintetgör dina chanser att komma in i himlen. När du sedan dör visar det sig att du hade fel - vad har du då förlorat? En evighet.

Så när Jesus säger: "Den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv."

Då är det värt att vidare utforskas, inte sant?





/AF

Du kan kontakta denna bloggare direkt via mejl här!

torsdag 15 juli 2010

Den gemensamma nämnaren



Ofta när jag tänker på kristendomens historia så skäms jag. Det är så mycket som gick så fel och som har dragit budskapet som kristendomen vill förmedla i smutsen. Jag kommer ihåg att det gjorde fysiskt ont i mig när vi på historielektionen fick höra om alla korståg och grymheter som utfördes i kristendomens namn. Det var nog en blandning av skam, men också stor förvåning. 



Var detta verkligen samma tro som min? Varför har jag aldrig fått läsa någonstans i Bibeln att det är våld och förtryck som leder människor till tro på Gud?


För det stämmer inte.

Hur kan det då gå så fel? Var det Guds fel? Nej. Det var människans. Genom historien så har människan alltid törstat efter makt och pengar. Det är detta som är den egentliga drivkraften. Jag tror inte att någon som deltagit i korståg i all ärlighet värnade om dessa människors själar. I alla fall inte på någon biblisk grund.

Det finns så otroligt mycket hemskt i människans historia som gett upphov till så mycket död och lidande. Jag inser att trots att ideologier och trossystem kan vara vackra i teorin så faller de i bitar när de vilar i människors händer. Kommunismen skulle jag vilja påstår är ett sådant. Varför fungerar det inte? Jo, för att människor är syndare och saknar härlighet från Gud.

Den gemensamma nämnaren är alltså genomgående: människan!

Ty här finns ingen skillnad. 23 Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, 24 och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem.

/ER

Du kan kontakta denna bloggare direkt via mejl här!


söndag 11 juli 2010

Skynda till min hjälp!



I Psaltaren finns en ständigt återkommande bön, den bön som uppstiger ur en troendes hjärta när frestelser och synd plågar. Den kristne känner att han är omgiven av snaror (Ps 38:13) och nät (Ps 31:5) och kan ibland sakna allt hopp om frälsning. Det är i dessa stunder som de troende har utropat och än idag gör det: Herre, skynda till min hjälp! Kung David bad denna bön ofta. Han kände det onda såväl inom sig som utanför sig. Han visste att det var bråttom och han ropar, om och om igen: Herre, skynda! (Ps 70:2), Herre dröj inte! (Ps 70:6), Skynda till mig! (Ps 141:1), Skynda till min räddning! (Ps 31:3), Skynda till min hjälp! (Ps 38:3).

Hjälpen är inte långt borta från den som ropar till Gud om hjälp. Han har lovat: Det skall ske att innan de ropar skall jag svara, medan de ännu talar skall jag höra (Jes 65:24).

Gud vet hur det är att vara människa. Han var frestad i allt liksom vi, dock utan synd står det i Hebréerbrevet 4:15. Han vill frälsa sina barn från synd, död och djävulen.

Hos honom finns det hjälp. Ropa till honom.







Herre, skynda till min hjälp! (Ps 40:14)


onsdag 7 juli 2010

Psykfall eller Gud?




Det är många som tycker att Jesus var en schysst snubbe. Han ville ju liksom alla väl, och det var ju han som yttrade den gyllene regeln: allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem.Hur kan man tycka annat än att detta är en bra person med mycket visdom och insikt? Jag håller med dem fullt ut! Till 100 %! Men, samtidigt frågar jag mig om de verkligen läst allt som Jesus sa? Det första citatet här är ju jättefint. Skulle någon kollega yttra detta på jobbet så skulle jag mer än gärna bjuda hem honom/henne på middag.

De som nöjer sig med denna definition av Jesus ignorerar vissa viktiga saker som Jesus också sa:

”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”

”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall lev
a om han än dör.”

”Ja, för att vittna om sanningen är jag född, och därför har jag kommit till världen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst.”

Om min kollega skulle yttra liknande saker så skulle jag nog inte bjuda hem honom/henne på middag. Möjligtvis skulle jag ringa jourhavande mentaldoktor för en tvångsomhändertagning eller i alla fall rapportera till chefen att det är något som inte står rätt till med min kollega.

Det finns alltså två alternativ här; antingen är Jesus en tokstolle och ett psykfall med hybris, eller så är han verkligen den han utger sig för att vara. Vi får inget alternativ som heter "Jesus var bara en god förebild", utan antingen eller.

Vad tror du?


/ER

Du kan kontakta denna bloggare direkt via mejl här!

söndag 4 juli 2010

Återfunnen son


En ung man hade suttit i fängelse ett tag. Innan han skulle släppas fri, skrev han ett brev till sin far. Han visste att han hade fört skam över sin familj. Men om det var så att han ändå fick lov att komma hem igen, kunde pappan ge ett tecken? Kunde han binda en gul halsduk på det stora gamla trädet utanför huset på gården hemma, så skulle sonen, när han kom förbi med tåget, veta om han var välkommen hem.

En vecka senare satt han på tåget, och efter en lång resa närmade man sig familiens gård. Nu var han så nervös att han inte vågade titta. 

Han frågade passageraren bredvid: ”Ursäkta, kann du titta ut fönstret och se på det stora trädet vi strax kör förbi, om det där hänger en gul halsduk?” 

”Titta!” ropade den andre, ”öppna ögonen!” 

Och se - hela trädet var gult! Säkert tusen gula slöjfor var bundna kring stammen och alla grenerna. Sonen blev så glad, för han förstod att han var välkommen. Då han gick av tåget på stationen var både far och mor, syskon och många andra släktningar där. Tårarna rann, medan alla omfamnade honom och önskade välkommen hem!

Vi människor är som förlorade söner, vi har syndat mot vår himmelska Fader. Men Gud längtar efter att få hem oss igen och i Kristus Jesus förlåter han oss all vår synd. Det blir stor glädje i himlen över varenda syndare som omvänder sig. 

(Jmf. Jesu tre liknelser i Lukasevangeliet kap. 15). www.folkbibeln.net/



/TJW

Du kan kontakta denna bloggare direkt via mejl här!

torsdag 1 juli 2010

Icke-diskrimineringsombudsmannen


En författarinna, vars namn jag har glömt, sa nyligen i en intervju att vi i det moderna samhället väldigt lätt blir kränkta. Så fort vi noterar minsta lilla orättvisa i vår tillvaro så känner vi oss kränkta och diskriminerade och kräver upprättelse. Ordet kränkande har nästan helt tappat sin innebörd. Går någon före mig i kön på Konsum så är jag berättigad att känna mig kränkt och diskriminerad. Det är näst intill sant som Robert Gustavsson parodierar i sketchen med den blinde spårvagnschauffören Mustafa Godda som känner sig kränkt för att han inte får köra spårvagn i Hudiksvall (där det inte finns några spårvagnar).

Gud diskriminerar inte. Det finns ingen som inte innefattas i Guds räddningsplan. Gud vill så gärna ha oss människor i himmelen med sig, att han inte sätter någon gräns för vem som kan komma till Honom. Det finns ingen synd och inget tillkortakommande som är så grovt eller allvarligt att det inte kan förlåtas av Gud. Hur gör Gud detta möjligt? Jo, han lägger allt på sin son Jesus.

Precis allt.

Det är många som tror att de som kommer till himmelen är pryda och tillsynes ”perfekta” människor. Men det är helt tvärtom. Det är dit som de värsta förbrytarna kommer. Det är där alla avskum kommer att finnas, och detta endast på grund av Guds icke-diskriminerande räddningsplan.

Inte heller du diskrimineras. Jesus dog för dig med. Även du innefattas i Guds räddningsplan.

/ER

Du kan kontakta denna bloggare direkt via mejl här!