Det viktigaste.

En god vän grattade min höggravida fru på födelsedagen med hälsningen ”det här är din sista födelsedag då du fortfarande är den viktigaste personen i ditt liv!” Som blivande pappa har jag inte hunnit reflektera över föräldraskapet på det sättet ännu. Det är så mycket praktiskt som ska fixas och köpas och en tanke som är ständigt återkommande för mig är ”hur ska jag hinna med allt annat jag vill göra på sidan av med en skrikande bebis som kräver uppmärksamhet?!” 

Men när jag sedan tänker på föräldrar som jag känner inser jag att min vän har rätt. En förälder har ständigt barnet bästa i sina ögon, och en ständig vakande oro för ens älskade barn. Barnet känner inte av denna oro – det känner bara kärleken. Kanske känner barnet ibland att mamma och pappa blir arga – men också det av kärlek. På samma sätt kan vi få vara barn i Guds närhet. 

Gud Fader tillåter oss att lägga vår oro på honom, för vi är det viktigaste i Hans liv.

Men, hur kan vi veta att det är så? Jo, Bibeln vittnar om hur viktiga och älskvärda Gud anser oss vara – oavsett vem vi är. Bibeln talar om hur Gud sänder sin egen son att dö för oss. När vi ser oss i spegeln och bara ser tillkortakommanden – så ser Gud helighet. Hur kan Gud göra det? Jo, det är just för att Gud ser Jesus. Gud ser oss som perfekta - allt tack vara Jesus.

Vi kan landa i den lugnande tanken att Gud tagit itu med synden som förr varit som en mur mellan oss. Gud vägleder oss och välsignar oss med otaliga gåvor varje dag, men Gud är också den som varnar oss och vill att vi ska växa i vår tro. Endast för att Gud hela tiden har vårt bästa för sina ögon. Vi kan landa i den lugnande tanken att Gud aldrig sviker oss, och vakar över varje steg vi tar i livet – för att vi är det viktigaste i Hans liv.

Detta gäller även dig.

Tillåt dig själv vara ett barn i Guds famn.

Du kan kontakta denna bloggare direkt via mejl här!

Skulle du offra ditt eget liv?

Vad är vi egentligen beredda att dö för?

Somliga skulle säga att de är beredda att dö för sitt land, andra skulle säga att de är beredda att dö för yttrandefriheten eller för fred på jorden.

Oftast är det dock bara tomma ord och när det väl kommer till kritan är det nog ytterst få psykiskt friska som frivilligt skulle dö för en åsikt, eller en politisk ideologi.

Många gillar ju exempelvis att citera kända tänkare, och lite högfärdigt utbrista 

"Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem." Men hur många är egentligen beredda att dö för Lars Vilks?

För en tid sedan läste jag en undersökning om föräldrars relation till sina barn. En av frågorna löd: "Skulle du offra ditt liv för ditt barn, om han/hon skulle behöva ett av dina organ för att överleva?" Nu blir situationen plötsligt en annan, offret har fått ett konkret objekt, från att ha varit luddiga politiska värderingar, har det nu blivit ditt eget kött och blod. 

I undersökningen svarade också mycket riktigt de flesta att de skulle vara beredda att dö för sina barns skull. 

Men skulle du vara beredd att dö för någon annans barn, någon annans kött och blod? 

Nej, mest troligt inte, den avgörande faktorn i frågan är kärlek. Vi är oftast beredda att dö för det vi älskar mer än oss själva (vilket tyvärr är ytterst få saker).

Vem är beredd att dö för dig?

Du kanske känner dig fullt frisk, och vid allmänt god hälsa. Om det skulle hända något så har du  dessutom världens bästa sjukvård att falla tillbaka på.

När vi med lagens spegel tittar in i vårt inre ser vi dock ett svårt sjukt och döende inre. Vi inser ganska snabbt att det är slut med oss om vi inte får omedelbar hjälp, den här gången räcker det dessutom inte med våra föräldrars organ. 

Är  hoppet då ute?

Som tur är så ger oss Gud inte bara sjukdomsinsikt, utan även vård. Hans kärlek sträcker sig dessutom inte bara till att donera ett organ. Gud offrade nämligen sin Son för hela världens frälsning, och genom Hans offer får vi en ny, frisk kropp samt evigt liv och frid i himlen. 

Tack käre Gud för denna gåva!

/EE

Du kan kontakta denna bloggare direkt via mejl här!