Vi lever i ett samhälle där våld,
hat och övergrepp är vardag. Det går inte en dag utan att vi får
höra och läsa om krig, våldtäkter, splittrade familjer, svältande
barn och ond bråd död.
Merparten av alla människor har dock
en inneboende känsla för vad som är rätt och fel, en känsla som
hindrar oss från att döda och som gör att det känns fel att bruka
våld mot och såra våra medmänniskor. Varför är det så?
Var
kommer denna känsla ifrån?
Arv, uppfostran och samhällets regler
och lagar skulle de allra flesta säga, något som enligt mig också
säkert har en stor inverkan. Jag tror emellertid att alla människor
föds med denna inneboende känsla för vad som är rätt och fel.
Känslan kan liknas vid en
batteridriven varningsklocka som varnar oss då vi gör något som är
fel vilket vi förstås gör dagligen, och dagligen ljuder också
varningsklockan.
Vi kan välja att lyssna på klockan,
men vi kan också välja att ignorera den, trycka på snooze och
vandra vidare.
Klockan fortsätter dock att ringa och om vi ignorerat
den tillräckligt länge så tar batteriet slut och klockan slutar
att ringa.
Denna varningsklocka är vad kristna
brukar kalla för samvetet och Bibeln beskriver det som lagen i våra
hjärtan. ”14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör
vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har
lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras
hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är
tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem.” (Rom
2:14-15)
Samvetet har i huvudsak två
funktioner: Det ena är att det är just lagen skriven i våra
hjärtan, dess andra funktion är att samvetets blotta existens
vittnar om att det måste finnas en installatör av denna vår själs
varningsklocka.
...fortsättning följer...
/EE
Du kan kontakta denna bloggare direkt via mejl här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar