Trädgårdsmästaren

Ni har säkert hört orden "jag är vinstocken, ni är grenarna". Det var Jesus som sade  detta. När jag hörde dessa ord idag kom jag att tänka på hur absurd denna bild egentligen är. Absurd men ändå så rätt.

Tänk vad mycket människor det finns i världen som ligger som torkade grenar under trädet! De tycker kanske livet känns lite visset och tomt, men de vet inte att det inte behöver vara så. 
Om grenen sitter fast på trädet får den liv och styrka!

Jag föreställer mig stora högar av torra grenar som ligger under trädet. Och de säger till varandra att "jag är i alla fall inte lika vissen som den där grenen!". De tar salvor och huskurer för att bli lite mindre vissna, och tycker kanske att de lyckats ganska bra jämfört andra grenar. 
Tänk om de visste hur det var att sitta på trädet!

Jag antar att vi är överens om att det bästa för en gren är att sitta på trädet? Dåså. Hur ska nu en vissen gren hoppa upp och sätta sig på trädet igen? Inte så lätt. Inte ens moster Agda som har så gröna fingrar kan nog ympa in en död gren.


Så tur att Gud är en vidunderligt skicklig trädgårdsmästare.


Hur genomrutten en gren än är kan Gud ympa in den i stammen. Och stammen är ju Jesus själv. Om vi ber Gud förlåta oss att vi var så självgoda (vi trodde att vi kunde klara oss utan trädet), då kan vi vara säkra på att Gud också förlåter oss, och vi får bli en del av livets träd igen.

/AF

Du kan kontakta denna bloggare direkt via mejl här!