Kärlek som förundrar!

När jag ser din himmel, dina fingrars verk,

månen och stjärnorna som du har skapat,

vad är då en människa eftersom du tänker på henne,

en människoson eftersom du tar dig an honom? 

(Psaltaren kap. 8)

Vem förundras inte när man står och tittar upp på himlen en stjärnklar kväll: hur stort universum faktiskt är! Och hur små vi människor är! Nästan som obetydliga myggor bara, sårbara varelser - plötsligt kan vårt liv vändas upp och ner av sjukdom eller olycka. Till slut väntar döden. Inte en särskilt upplyftande tanke.

Men nu berättar Bibeln varför vi inte behöver vara oroliga. Han som designat båda stjärnhimlen och människan är oss nära! Och trots vår likgiltighet och uppror mot honom, tänker Gud på varenda människa med kärlek! Han tar sig an oss. Eftersom han inte vill att en enda själ skall gå förlorad och leva i evig skilsmässa från honom, kommer han själv till oss – i Människosonen Jesus Kristus. Genom sitt liv, sin död på korset och uppståndelse befriar Kristus oss från förgänglighet, död och meningslöshet. Den som vänder sig till honom ”skall inte vandra i mörkret, utan ha livets ljus”. 

Source: Hubblesite.org

”Den som tror på mig skall leva om han än dör.” 
(Johannes 8:12,11:25).

/TJW

Du kan kontakta denna bloggare direkt via mejl här!