I Bibeln kallar sig Gud för vår far. Varför gör han det? Den viktigaste anledningen är väl att han gett upphov till oss. På samma sätt som vi alla har en biologisk pappa, även om vi inte känner honom, har vi alla en pappa i himlen utan vilken vi inte skulle finnas.
Vilka associationer får vi när vi hör ordet fader, far eller pappa?
På Jesu tid var det förmodligen mestadels positiva tankar och känslor. En pappa var någon som beskyddade och försörjde familjen, någon man såg upp till.
Men hur är det
för den som har blivit övergiven av sin pappa? Jag arbetade som
volontär i USA med en fritidsliknande kvällsverksamhet och frågade
barnen som var där hur många som bodde med sin pappa. Noll av
sexton. Hur många känner sin pappa och har kontakt? Tre av sexton.
För såna barn känns det inte självklart positivt att Gud är vår
pappa.
Ändå är det
just de bristfälliga relationer vi har till människor i vår närhet
som visar att vi behöver Gud. Inte ens en förälder är 100%-igt
pålitlig i sin kärlek. Mammor lämnar sina spädbarn i
trappuppgångar. Pappor lämnar fru och barn och startar en ny
familj, någon annanstans.

Men Gud, vår himmelske Far, överger oss
aldrig.

/PÖ
Du kan kontakta denna bloggare direkt via mejl här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar