Ingen tröst?

Adam Oehlenshläger var en av Nordens främsta diktare, han har bl.a skrivit texten till Danmarks nationalsång Der er et yndigt land. I hans självbiografi kan man läsa om att då han en gång besökte sin dotter Charlotte. Medan hon låg på dödsbädden, tittade hon upp på honom mitt under sina smärtor, och sa ”Käre far, säg något trösterikt.” Då blev den stora poeten tvungen att vända bort ansiktet. Och han blev tyst. 

Han visste att alla de mäktiga diktarsyner och vackra romantiska diktarord inte kunde trösta hans plågade, döende dotter. Och något annat hade han inte att erbjuda.

Var kan man då finna tröst när inte ens en fars innerliga kärlek och inte heller de stora geniernas tankar och ord kan trösta? Var är trösten för oss människor när vi skall dö? 

Det finns tröst. I namnet Jesus.  

Jesus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör,  och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?”  [Marta] svarade: ”Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen.” (Joh 11:25f)

"Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig.” (Joh 14:1)

Du kan kontakta denna bloggare direkt via mejl här!