Att finna sann lycka.

Kan du minnas någon gång du känt dig riktigt lycklig? Jag menar djup, sprittande, fridfull glädje. En sån där känsla som får dig tänka att "det är såhär livet borde vara, allt annat är bara en blekbild". Kanske har du upplevt detta? Tillsammans med någon du älskar? En stilla sommarnatt då du tittat mot stjärnorna? En fantastisk dag tillsammans vänner då allt bara varit perfekt?

Men glädjen varar inte för alltid. Snart bleknar känslan och vi sjunker tillbaka till vardagen. Och vi försöker hitta ett sätt att komma tillbaka till den glädjen. Är det inte denna strävan som genomsyrar mycket av det vi tar oss för i livet? Vi söker hitta den perfekta romansen, den sanna kärleken, för vi tänker att då kommer lyckan att bli varaktig. Vi önskar vinna stora pengar på lotter för vi hoppas att pengarna ska hjälpa oss göra de saker som gör oss lyckliga.

Alla upptäcker förr eller senare att den perfekta lyckan aldrig är varaktig. Oavsett hur rik man är eller hur perfekt relation man har till sin partner så undflyr den perfekta lyckan. När man kommer till denna insikt drar man ofta en av två möjliga slutsatsen. Antingen är man romantiker eller realist. Om man är romantiker tänker man att denna sanna lyckan finns, det gäller bara att hitta den. Således strävar man ännu ihärdigare efter den perfekta kärleken, det perfekta arbetet, den perfekta bostaden osv, i hopp om man finna större lycka. Realisten däremot menar att lyckan aldrig kan vara varaktig, och därför får man vara nöjd med de få stunder i livet lyckan infinner sig, och annars kämpa på bäst man kan.

Faktum är att både realisten och romantikern har rätt. Det finns ingen sätt att på jorden skapa varaktig perfekt lycka, men oändlig varaktig lycka finns ändå… i himlen!

/AF

Du kan kontakta denna bloggare direkt via mejl här!